Kommentarer till Jag har flyttat; Hanne Kjöller

Av: helena

helena — Fri, 31 Jul 2009 23:31:54 +0000

Nej du Mattias; den blogg du länkade till känns oerhört tendentiös; milt sagt!!!
Mycket milt sagt!!

Det finns ju alltid minst två sidor när det handlar om vårdnadstvister och ansvar för barn.

Fast det är ganska förfärande att det förekommer att föräldrar är involverade i juridiska tvister med varandra om allt från umgängesrätt till underhållets storlek - under så många år att barnet/barnen hinner bli myndiga innan konflikterna utagerats.

Av: Mattias Sigurdsson

Mattias Sigurdsson — Thu, 30 Jul 2009 02:23:00 +0000

I mitt inlägg om machismens dynamik smög sig ett fel in; kvinnorna är offer men blir sedan förövare när de känslomässigt kastrerar… Så skulle det stå.

Av: Mattias Sigurdsson

Mattias Sigurdsson — Thu, 30 Jul 2009 02:20:36 +0000

Och ROKS motsvarighet här, en statlig myndighet här, vad tror du att de gör… Hjälper männen in i den moderna föräldrarollen, så att de blir mer omvårdande och ansvarstagande samt mindre benägna att misshandla sina kvinnor? Nej, självklart inte. Istället motarbetar de aktivt delad vårdnad och liknande modernisering av lagstiftningen. För en ansenlig reklambudget fokuserar de på misshandlande män och beskriver kvinnan som offer. En god vän till mig skakar galler, dömd för incest efter en farsartad rättegång – min sambo besökte den och beskrev den så – där den statliga ROKS-motsvarigheten aktivt stödde kvinnan. Som strax efter startade en ny rättegång för att med den gamla som grund komma över mannens ägodelar.
Tyvärr ser saken ut på likartat sätt även i Sverige, att döma av vad jag läser på bloggarna. Ingrid Carlqvist lär ha en helt annan politisk färg än du, men jag rekommenderar dig likväl att ta del av hennes blogg. Ja, jag har själv nyss upptäckt den och går inte i god för den, men av vad jag förstår ägnar hon den till största delen om dessa skevheter inom det sociala och juridiska systemet som skadar så många barn och hämmar vårt sökande efter nya, friare könsroller. Där kvinnojourerna, tyvärr, ställer till stor skada många gånger. http://ingrid-carlqvist.blogspot.com

Av: Mattias Sigurdsson

Mattias Sigurdsson — Thu, 30 Jul 2009 02:04:25 +0000

Å man tackar!
Tillspetsat, jag vet inte… Jag tycker att många kvinnor är så vana att identifiera sig med den förfördelade sidan att de helt glömmer bort sitt eget ansvar för machismen och dess effekter. Jag bor i ett macholand och har fått tillfälle hur machismen i sin renaste form fungerar. Idag är det snarast kvinnor som driver på den, här i Chile, mer än män, det törs jag lova. Unga män vill i stor utsträckning ta ansvar för sina barn och vara aktiva fäder, men motarbetas i många fall av mödrar som inte vill släppa in dem på den traditionellt kvinnliga planhalvan där de har makten. I detta får de understöd av såväl lagstiftning som familjedomstolar, i vilka kvinnor är helt dominerande. I samband med skilsmässor utnyttjas barnen regelmässigt som utpressningsobjekt av sina mödrar, ett familjevåld av minst lika allvarligt slag som något annat. Jag har sett det i tiotals fall och vågar påstå att det är långt mer än regel än undantag att så sker.

Machismen eldas på av kvinnor. Och det är inte förvånande, av två anledningar. 1. I machismen har kvinnor alltid varit minst lika pådrivande som män; det hela bygger på att mödrar känslomässigt kastrerar sina söner och sedan styr dem under resten av sina liv. Kvinnor är offer för sina mäns våld, men dessa i sin tur är offer för sina mödrars kastration – och blir i sin tur förövare när de – som sker i många fall – väljer att känslomässigt kastrera sina söner för att skaffa sig makt i familjen. Den som inte inser denna dynamik har faktiskt inte begripit ett dugg av vad machismen handlar om. 2. kvinnors ansvar för machismen påpekas sällan, varför inte många kvinnor får en chans att reflektera över detsamma.