Uppvärmningen inför Sveriges Televisions evighetsserie apropå sommarens konungsliga bröllop har börjat.

Det visades en lång, lång, lång repris av när Sveriges kung gifte sig med sin Silvia.

Silvia hade ett långt, långt, långt släp.

Räknade ut att det skulle räcka med att sälja av Silvias långa, långa, långa brudsläp för att få ihop till vad som förmodligen skulle motsvara en livsinkomst för min del.

Sjönk  ner i viss modlöshet medan jag satt och tittade på det där långa släpet.

Sedan tittade jag på Belinda”bolla frågan vidare” Olsson och några politiska debattörer i programmet Debatt.

Gudrun Schyman flummade iväg i ett luddigt resonemang som tycktes ha en enda uppenbar avsikt; att göra det fullständigt omöjligt att tolka ut vad hon egentligen tycker om hushållsnära tjänster.

Lotta Gröning var tydligare; de som inte gillar hushållsnära tjänster  är helt enkelt konservativa.

Möjligen är de också antifeministiska.

Fast det sas ju inte rakt ut förstås.

Men jag anade det nästan mellan raderna.

Så egentligen borde jag väl börja jobba på att bli både progressiv och feministisk.

Det finns förstås ett par aber.

Även om jag hade haft råd så skulle tanken att anlita hembiträde aldrig föresväva mig.

Aldrig i helvetet!!!

Sådär brutalt och direkt kan vi som är andra generationens invandrare och sprungna ur enkel arbetarklass känna oss tvingade att uttrycka oss ibland.

Hursom; när jag satt och tittade på Silvias långa släp så mediterade jag för en stund kring de orättvisor som finns även i dammen Sverige.

Jag kom fram till att jag – om jag hade varit yngre; och lite mer atletisk – skulle ha satsat på en kriminell karriär.

För att den inte blir lika lång.

Sådana oväntade tankar kan alltså väckas av att titta på Silvias långa, långa, långa släp.

Eller av att lyssna till den uppfinningsrikedom människor demonstrerar i ivern att vårda egna privilegier.

Nä, nu är det dags att ta sig upp ur detta bakåtsträvande bittra träsk.

Skyndar därför till en blogg som är alldeles ohyggligt upplivande. Badlands Hyena.

Den är visserligen anonym.

Och ibland kan det dölja sig försåtligheter även bakom gudabenådade anonyma bloggare.

Men den här bloggen – och dess kommentarer – är så rolig att jag nästan skrattar ihjäl mej.

Eller vad sägs om de här reflektionerna om Ohlys leende., eller om ideologier.

Med mera… Med mera…

Hemma hos mig har jag under lång tid granskat en härva i min hall med allt mer uppgivna blickar.

Det är diverse telefon-och datorkablar – som i vissa fall är alldeles för långa och därmed svämmar över golven.

Men om jag vill slippa dom här kablarna…

Vem ska jag då anlita?

Är det en hantverkare som kan lägga sådana där fina kanaler längs väggarna; där alla kablar kan döljas?

Då borde det väl kunnas tas upp på ROT-notan.

Sedan vet ju alla hur det brukar se ut så fort man har haft en hantverkare hemma: hantverkare skräpar ner, och då måste huset städas.

Då ska det väl sättas upp på RUT-notan.

Eller är det egentligen en IT-kunnig ungdom som ska trolla bort eländet med några snabba knapptryckningar på tangentbordet.

Då borde det väl räknas som ett BIT-avdrag.

Jag blir bara inte klok på det.

Är det här ROT, RUT eller BIT?

Och vad är de egentliga kostnaderna för sådan här total (politisk) röra?

Månne om det rent av skulle vara en finfin entreprenörsidé?

Starta eget och lära ut hur det går till att städa – själv!

Den som redan anser sig fullärd i frågan kan så klart hoppa över mina anvisningar.

För att hjälpa de som har så stora brister i sin allmänbildning att de inte klarar av att städa själva har jag försökt illustrera min handledning med pedagogiska bilder.

Det här inlägget kan också ses som en marknadsundersökning.
Det vill säga; jag försöker utröna hur stort behovet av utbildning i ämnet kan vara hos den politiska och ekonomiska adeln.

Om det finns efterfrågan överväger jag att utveckla min affärsidé.

Eller som Maud Olofsson brukar säga när hon pratar om företagande; ett företag bör gärna stå på flera ben.

Jag kan demonstrera städning av badrum och sängkammare, tvätt i allmän tvättstuga, vägledning för att undvika konflikter kring tvättider och städning av allmänna tvättstugor…

Med hjälp av en tecknare skulle det kanske vara tänkbart att utveckla min affärside med mer pedagogiska bilder.

Pekböcker?!!

Jag tar givetvis gärna emot kompletterande städtips.

Städguiden nedan visar en enklare vardagsstädning av ett hyresrättskök utan vare sig köksöar eller svarta frysar.

Eftersom det inte finns diskmaskin i hushållet så är det dessutom en tidlös och konventionell diskning/köksstädning.

De råd jag kan ge – utifrån mina osynliga kunskaper om städning – är alldeles gratis.

Lyssna gärna på lite bra musik medan du städar.
Själv lyssnade jag på P1; som – liksom av en händelse – sände två mycket relevanta inslag.
Det ena handlade om Jantelagen.
Det andra om hushållsnära tjänster i allmänhet och politikers behov av dessa i synnerhet.

FÖRE:

DAGS ATT JOBBA LITE:

”Ädla” stenar, nagellack och diskvatten trivs inte ihop. Av med juvelerna alltså. Rensa slasken. Det blir trevligare att skölja; och inga äggskal som får vattenstrålen att riktas åt fel håll. Avfallet till slasken är sorterat med omsorg, och kan sorteras direkt till kompostkärlet.

Gör arbetet i rätt ordning. Trasmattan kan läggas ut på vädring och blir som nytvättad efter att ha legat på snön. Ett knep som gått på export även till södra Sverige den här vintern. Passa på att städa bort lösöre från stolar, soffor, golv som förberedelse för dammsugningen.

Glas och koppar är ofta renast. Diskas först. Det som är riktigt smutsigt sköljs av innan det läggs i diskhon. Det kära släktgodset diskas för sig för att inte skadas.

Grytor diskas sist. Ibland behövs Svinto för att få dem rena.( Svinto hittas bland rengöringsprodukter i butikerna.) Vassa knivar diskas för sig och ska inte läggas ner i diskhon. Av hälsoskäl.
Torka av skärbrädan.

Dags att gå loss på spisen. Kan kräva starkare rengöringsmedel, borstar, rengöringssvamp. Glasrutan i fläktkåpan blir fort flottig. Kakel längs spis och diskbänk måste torkas ren. Torka även spisvreden. Skura ur slasken och rengör diskbänken. Avsluta med att putsa vattenkranen så att den blänker. DÅ ser det fräscht ut.

Håll ut; Det värsta är redan undanstökat. Nu är det bara de stora svepen kvar.
Nästan

SLUTFINISHEN

Torka bort spår efter smutsiga fingrar vid handtag på skåpdörrar och lådor. Torka fönsterbrädan. Ta ett svep längs golvlisterna när du ändå håller på. Använd alltid fuktig trasa och rengöringsmedel.

Tänk på att flytta möbler vid dammsugning för att komma åt att dammsuga upp smulor och skräp. Försök inte fuska under möbler. Dammsugaren når även dit!!!

Håll ut!! Nu är det bara lite, lite, lite kvar att göra.

Lite dammsugning även på soffan. Så är det dags att torka golven. Försök inte fuska med trånga utrymmen. Det är inte bra att gömma alltför mycket skit i hörnen. Till slut kommer skiten att uppdagas av de som har klar blick.

EFTER:

FÄÄÄRDIG!!

Den nyvädrade hemvävda trasmattan doftar vinter.

Diskbänken blänker.

Och som pricken över i;

kökshandduken har bytts ut mot en ren sådan.

En fin linnehandduk från Krigsmakten; inköpt på Ö och B.

Vackert slät efter att ha rullat i tvättstugans mangel.

Efter EFTER:

Det finns faktiskt en liten nackdel med att diska
för hand.
Nagellacket flagnar.
Så det blir till att ta fram nagellack och remover.
Rengöra och måla på.
Och därefter på med smyckena igen.
Jag tycker nämligen inte om diskhandskar.
När jag ser diskhandskar tänker jag på en
granne vi hade när jag var barn.
Riktigt hur den kvinnan fördrev sina dagar vet
jag inte; men det var i alla fall inte med något
som gjorde att hennes långa, långa
vällackerade naglar och välvårdade händer
tog stryk.
Min mamma arbetade för hårt med sina händer
för att vare sig ha tid eller intresse för den
sortens modehänder.
Grannkvinnan hade alltid diskhandskar
när hon diskade.
Hon var möjligen extremt rädd för att
dra på sig ytterligare arbete med att städa.
När jag var där och lekte med hennes dotter
så fick jag nämligen inte låna deras toalett.
Jag uppmanades istället att gå hem till mej
själv när jag behövde gå på toaletten.

Här , här , här, här , här och här går det att läsa mer om hushållsarbete.

Jag orkar inte ens gå in på alla alla siffror som de olika debattörerna slår varandra i huvudet med; för att hävda sina ståndpunkter.

Det tycks för övrigt allt mer som att den här valrörelsen handlar om att trixa med siffror.

Är det så att den vanliga väljaren bör vara statistiker för att rätt kunna bedöma de olika politiska utspelen?

Det verkar allt mer vara så.

Och om att utifrån olika politiska värdegrunder se till att tolka siffror och statistik på diametralt olika sätt.

För min del leder det här siffertrixandet till en allt starkare känsla av politikerförakt; en allt starkare känsla av att politiker ljuger och manipulerar.

En regering som hävdar att hushållsnära tjänster skapar en rad arbetstillfällen gör samtidigt sitt allra bästa för att minska arbetstillfällena i offentlig sektor.

Ett argument för hushållsnära tjänster är att det kan ge arbete till många invandrare som inte kan få andra jobb.

Det är ett argument som vilar på grundvärderingen att det är vissa människor – företrädesvis invandrade kvinnor –  som ska arbeta som hembiträden.

Först visar samhället grundligt på sin oförmåga att ta tillvara invandrade kvinnors kompetens; en kompetens som skulle ha kunnat utvecklas genom utbildning.

Utbildning och kompetens – och att få använda sin rätta kompetens – leder till högre livskvalitet för alla.

Men när samhället inte ens förmår se somliga kvinnors kompetens så blir många med tiden så kvästa och stukade och ödmjuka att de börjar betrakta ett hembiträdesjobb som den enda biljetten till att känna sig behövda.

Min mamma tillhör de som kom från Finland till Sverige under kriget.

Hon har arbetat ett helt yrkesliv; och uppfyllde även sina drömmar om att skaffa sig en utbildning när hon var ordentligt fullvuxen.

Idag är min mamma tack och lov pensionär.

Men om hon hade varit en ung invandrad kvinna så skulle hon kanske ha tillhört de kvinnor som borde varit ödmjuk tacksam över möjligheten att få ”piga” hos andra.

Det skulle ha fått mitt hjärta att brista om jag hade tvingats se min mamma arbeta som hembiträde.

Jag kan inte heller undgå att undra över hur exempelvis Leif Pagrotsky skulle ha känt inför tanken att hans mamma skulle ha arbetat som hembiträde åt svenska familjer.

Tvätta fönster hos människor som Maud Olofsson, städa hos andra socialdemokratiska debattörer och champagnesocialister.

Gud bevare mej väl.

Det här handlar inte om att tolka siffror från olika håll; det här handlar om människosyn och ideologi.

Vi behöver inga hushållsnära tjänster.

Vi har redan samhällsanställda pigor.

Bland annat i hemtjänsten.

Så istället för att kräva hushållsnära tjänster; utveckla hemtjänsten så att den blir en hemtjänst värd namnet.

Dagens hemtjänst har så många begränsningar vad gäller de arbetsuppgifter som får utföras så att gamla människor som är beroende av hemtjänst; tvingas att köpa andra tjänster vid sidan om.

Mina erfarenheter av hemtjänst – via min mamma – visade att den var helt otillräcklig för hennes hjälpbehov.

Hemtjänsten får inte lov att skotta snö, tvätta fönster, städning skedde endast varannan vecka…

Till det ska läggas att det ständigt kom nya människor; som inte hade en aning om vem min mamma var.

Och därmed inte heller en aning om hennes praktiska eller mänskliga behov.

Den hemtjänsten fungerade främst på pappret; och innebar att jag fick göra ständiga utryckningar.

Det slags utryckningar som tusentals och åter tusentals döttrar till åldrande föräldrar; gjort obetalt år efter år.

Samtidigt som de haft fullt sjå med att försöka få ihop sina egna tidspussel; det vill säga heltidsarbeten; barn i skolor eller dagis; hushållsarbete.

Börja med att göra arbetet inom hemtjänsten till ett mer värdigt arbete; med bättre arbetsorganisation, löner – och även fler anställda män.

Hur många år ska det ta att ändra på vår könssegregerade arbetsmarknad; en könssegregering som segmenteras ännu mer när skitpratare som Maud Olofsson med flera tycks förutsätta att hushållsnära tjänster är något som främst ger arbete åt kvinnor.

Socialdemokraterna har möjligen bäddat för ropet på hushållsnära tjänster; genom brister i den offentliga omsorgen.

Neddragningen inom den offentliga sektorn är ju inte något som inleddes först med den här regeringen.

Så nog talar politikerna med kluvna tungor.

Häromdagen hördes vår nuvarande regering säga att de vill satsa på att uppvärdera arbetena för de som arbetar i offentlig sektor; samtidigt har deras politik inneburit att de anställda i offentlig sektor blivit ytterligare 25 000 färre.

Det sysselsättnings-och ekonomipusslet får jag inte att gå ihop!!!!

Även om jag skulle känna en svårartad inre konflikt inför blotta tanken att anlita ett hembiträde; så skulle jag möjligen kunna tänka mig att utmana den inre konflikten med att anlita Maud Olofssons hjälp för att putsa mina fönster.

Det känns som att hennes kunskapsnivå och förmåga att göra sig förstådd språkligt ligger ungefär där.