Ett bergrum under Luleå centrum för lagring av vinterkyla i form av snö och is. Den visionen hoppas universitets avdelning för förnyelsebar energi kunna realisera.
-Principen är att snö från gator och torg lagras från vinter till sommar. På sommaren används snön för att kyla ner. Det innebär en kraftigt minskad energianvändning, säger Kjell Skogsberg.
Universitetets avdelning för förnyelsebar energi och Bo Nordell, professor i vattenteknik, har sökt forskningspengar för att undersöka möjligheten att lagra snö i ett bergrum under Luleå centrum.
-Att få det kommer troligen att ta flera år. Men det finns en stor potential i att lagra snö för kylning. Snön är värd 100 000 kronor per ton om den sparas till sommaren. Kostnaderna för att bygga ett bergrum skulle betala sig direkt genom avgifterna från de som vill ansluta sig till fjärrkyla, säger Bo Nordell.
Idag lagras Luleås snö på en tipp vid Porsön. Den vision Bo Nordell och hans avdelning har är att snö från centrala Luleå istället skulle tömmas ner i ett bergrum.
-Det körs ut cirka 200 000 kubikmeter snö till snötippen varje vinter. Det kan bli 10 000 transporter. Med ett bergrum i centrum kan vi minska föroreningarna från biltransporter. Om vi bygger ett fjärrkylarnät så kan vi med hjälp av snön minska elanvändningen i Luleå, säger Kjell Skogsberg.
Kyla behövs inte bara till kylskåp och frysar. Den ger svalka i lokaler, kyler ner upphettat stål eller maskiner som genererar värme – exempelvis datorer. Men att ta bort överskottsvärme slukar elenergi och kilowattimmar.
Här kan Sveriges -och Norrbottens – ”naturresurser” i form av snö göra nytta.
Snö och is kan lagras på olika sätt. På snötippar där sågspån läggs över snön som värmeisolering. I slutna bergrum eller i isdammar.
Kjell Skogsberg forskar om snö som lagras ovan mark. Han har samarbetat med och utvärderat Sveriges enda snölagring för kyla som finns i Sundsvall.
Sundsvall sparar vinterns snö från gator och torg. I april täcks snön med två decimeter sågspån. Sågspånet fungerar som isolering. Utan sågspån är all snö – 30 000 kubikmeter – nersmält i juni. När sågspånet isolerar snön finns det istället kvar 19 000 kubikmeter snö i augusti.
-Snön lagras i en bassäng som är två meter djup och lika stor som en och en halv fotbollsplan. Snöhögen är sex meter hög. Sågspånet gör att smältningen minskar så mycket att snön kan användas för att kyla sjukhuset under sommaren, säger Kjell Skogsberg.
Principen är att smältvatten från snön pumpas genom en värmeväxlare och in i lasarettet. Byggnaden värmer upp smältvattnet. Det varma vattnet pumpas tillbaka och rinner igenom snön. Vattnet gör att ytterligare snö smälter samtidigt som vattnet kyls ner av snön. Sedan pumpas vattnet tillbaka in i byggnaden och ger kyla.
Anläggningen i Sundsvall togs i drift år 2000. Den kyler lasarettet men är samtidigt en testanläggning.
-Det sker en mängd läroprocesser hela tiden. Anläggningen fungerar inte till hundra procent än men det går allt bättre. De har sparat 1 700 000 kilowattimmar elektricitet från 2000 till 2004. I framtiden beräknar de att spara 600 000 till 1 miljon kilowattimmar per år.
Kjell Skogsberg konstaterar att inte ens snöfattiga vintrar är något problem. Då går det nämligen att tillverka konstsnö med hjälp av snökanoner.
-Det betalar sig. Energikostnaderna för att göra snö med snökanoner är betydligt lägre än energikostnaderna för kylmaskiner.
Kjell Skogsberg disputerar med sin doktorsavhandling om snölagring ovan mark till hösten. Hans forskning innebär fortsättningen på ett miljöengagemang som väcktes för många år sedan.
Han var en av många – bland dem Sara Lidman – som 1988 satte sig framför vägmaskinerna i Ödsmål för att stoppa bygget av en motorväg till Uddevalla. Han dömdes till dagsböter för ohörsamhet mot ordningsmakt och olaga intrång.
-Motorvägen drogs genom känsliga områden utan tillstymmelse till demokratisk process. Jag vet inte om jag skulle ha gjort om det idag. Det krävs en väldigt stark övertygelse om att man har rätt för att genomföra utomparlamentariska och olagliga aktioner. Kjell Skogsberg såg tre möjliga framtidsvägar utifrån sitt miljöengagemang. Att utbilda sig till ekolog, att arbeta politiskt eller att söka tekniska miljölösningar.
-Nu arbetar jag med att utveckla en teknik som kan ge mindre miljöbelastning. Det känns skitbra, säger han.
© Helena Viita
17-05-2005
NSD
Inga kommentarer ännu.