REYKJAVIK
Islänningarna är ett hårt arbetande folk.
-Medelarbetstiden är 47 timmar per vecka. Pensionsåldern är 67. Men de flesta går i pension först vid 70, säger Ólafur Daviðsson, chef för statsministerns kontor i Reykjavik.
Över 50 procent av islänningarna arbetar inom tjänstesektorn. 5 procent arbetar inom jordbruk med får-och mjölkproduktion.
-Ett problem är att vår förbrukning av lammkött gått ner. Vi äter allt mer av annan mat. Annat kött, pasta…
Island betraktas traditionellt som en fiskenation. Fiskets betydelse har varit ett skäl till att Island valt att stå utanför EU.
-I EU behandlas fiskepolitiken som likvärdig med jordbrukspolitiken. Vi skulle inte kunna acceptera att fiskekvoterna här i landet bestämdes i Bryssel. Island blev en självständig republik först 1944. Skulle vi då ha lämnat ifrån oss vår suveränitet igen? säger Ólafur Daviðsson.
Han är chef för statsminister David Oddssons kansli. Statsministern hör partipolitiskt hemma i Självständighetspartiet, ett högerparti.
Ólafur Daviðsson påpekar att inget politiskt parti har haft EU-medlemskap på sitt program.
-Jag tror inte att det blir något stort tema i framtiden. Däremot kan EMU bli ett problem för Island. Om Storbritanien, Sverige och Danmark går med i monetära unionen så kan det påverka vår inställning. Eftersom en stor del av vår handel då sker med euro-länder, säger han.
Fisket har varit en het stridsfråga på Island. Kvotsystemet får skulden för att landsbygden avfolkas. Samtidigt minskar andelen som arbetar inom fiske- och fiskeindustri.
Många islänningar vill inte arbeta med fiskeförädling – där arbetar istället Islands invandrare.
-Andelen som arbetar med fiske och förädling av fiske är sjunkande. Fiskeindustrin har blivit allt mer högteknologisk. Islands fiskeindustri är en av de mest produktiva i världen, säger Ólafur Daviðsson.
Han påpekar att Island har en liten ekonomi i förhållande till världen eller Europa.
-Men våra inkomstnivåer är bland de högsta i världen. Vi tillhör de tio länder som har den högsta levnadsstandarden, säger han.
De höga inkomsterna baseras i hög grad på Islands naturresurser. Fisk och energi i form av vattenkraft och geotermisk kraft.
Arbetstiden på Island är också längre än i de flesta andra länder.
Island har varit relativt förskonad från arbetslöshet.
-Vi har istället haft brist på arbetskraft. Vi har relativt stor andel utländsk arbetskraft. Från Polen, Thailand, Filippinerna, säger Ólafur Daviðsson.
Men det finns orosmoln också för Island. Det finns de som befarar att de goda åren kan vändas i sin motsats. För att de senaste sex-sju årens goda ekonomi och välstånd drivits av alltför stor optimism och och alltför högt låntagande utomlands.
Ólafur Daviðsson betraktar inte längre fisket som drivande kraft för Islands ekonomi. Han sätter ett större hopp till försäljning av energi.
-Det som ger Island en särställning är den förnyelsebara energin. Varför ska vi inte använda de naturliga resurser vi har om vi kan göra det utan att skada naturen alltför mycket, säger han.
Just nu diskuteras en lokalisering av energikrävande industri på Island. Norsk Hydro vill förlägga ett aluminiumsmältverk och Island vill bygga ett vattenkraftverk på östkusten.
Något som skulle innebära investeringar på totalt två miljarder dollar.
Men frågan är kontroversiell. En stark protest-och miljörörelse ifrågasätter planerna på ett aluminiumsmältverk och ett vattenkraftverk.
De som värnar miljön hävdar att ett vattenkraftverk skulle ödelägga ett orört vildmarksområde.
-Här står miljöintressen mot ekonomisk tillväxt, säger Ólafur Daviðsson.
En liknande konflikt finns i turismen. Turismen har blivit allt viktigare för Islands ekonomi och antalet turister har ökat under senare år.
Men Islands storslagna natur – som utgör den främsta lockelsen för många besökare – är samtidigt känslig för massturism.
-Vi har cirka 300 000 turister per år i ett land med 280 000 invånare. En fråga nu är: Hur mycket ska vi öppna upp olika känsliga platser för turismen? säger Ólafur Daviðsson.
© Helena Viita
16-06-2001
NSD
Inga kommentarer ännu.