REYKJAVIK
När Birna Halldórsdóttir är ute i världen och tänker på Island så längtar hon särskilt efter en sak. Det trädlösa landskapet.
-Första gången jag besökte Norrbotten åkte vi på en resa till Finland. Vi åkte genom skog, skog och skog. Jag tyckte det var hemskt, säger hon.
Det första som slår besökaren redan på resan från flygplatsen Keflavik in till Reykjavik är att det inte finns några träd eller buskar i landskapet.
Endast ett lavalandskap – här och var med mossa. Enstaka hus – utan skorstenar. 85 procent av isländarna värmer sina bostäder med naturligt varmvatten.
På Island finns bara rester av forntidens skogar av fjällbjörk. En tiondel av Islands yta är täckt av lava.
-Men det finns enstaka områden där skogen är orörd. Där växer höga björkar, säger Birna Halldórdsdóttir.
Själv tycker hon bäst om öppna landskap och en fri utsikt över fjälltoppar. Utan några träd som skymmer.
-Då går det att se fjällen, formationerna och de olika färgerna. Fjällen har olika färger olika tider på dagen beroende på molnen, solen, skuggorna, säger hon.
Även om islänningarna är ett resande folk så har Birna Halldórsdóttir nog rest lite mer än de flesta.
Hon har arbetat för Röda Korset i södra Sudan, i Somalia och i Azerbajdzjan.
-När jag jobbade i Afrika hade vi sol och blå himmel hela tiden. När jag varit där ett halvår började jag längta efter regn och vind. Jag blev så trött på solsken och blå himmel, säger hon.
Birna Halldórsdóttir har också bott i Tyskland, i Finland och i Norge. Hon har läst svenska på Framnäs folkhögskola i Piteå – även om hon lärde den mesta svenskan när hon deltog i en kurs i finska i Rovaniemi.
-Efter min kurs på Framnäs blev jag begeistrad över Nordkalotten. Det finns så många gemensamma drag mellan islänningar och nordkalottingar. Vi har alla ljusa nätter och mörka vintrar.
- Jag tror att vi har samma rytm inom oss. Vi gläder oss över ljuset.- Men när vi haft de många ljusa nätterna så längtar vi efter hösten och mörkret igen, säger hon.
Idag läser Birna Halldórsdóttir socialantropologi vid universitetet i Reykjavik. När hon inte är ute och reser förstås.
Till hösten ska hon bege sig till Norge igen för att fortsätta att studera den samiska kulturen och det samiska samhället.
-Jag gläder mej åt det, säger hon.
Birna Halldórsdóttir tycker att särskilt islänningar och samer har mycket gemensamt.
-Vi islänningar är väldigt knutna till naturen. Delvis beror det nog på att vi bor i ett levande land. Vi kan få ett vulkanutbrott eller en geisyr var som helst. Samerna är också tätt knutna till naturen och naturkrafterna, säger hon.
På Island är berättelserna om överjordiska väsen rikliga. Berättelserna går från mun till mun och olika berättelser är knutna till olika platser. Spiritismen är också populär på Island.
Birna Halldorsdóttir är uppvuxen med berättelser om alver och huldror.
-Jag tror att människor och huldror har hjälpt varandra. Det finns mängder med historier om att huldrorna hjälpt oss och att vi hjälpt dem. Jag vet att jag har en följeslagare som hjälper mej. Det ger en viss trygghet. Jag är aldrig rädd när jag är ensam, säger hon.
Som tonåring trodde Birna Halldórsdóttir hon inte på mediala och övernaturliga krafter. Idag som vuxen gör hon det igen.
-Jag har blivit hjälpt. Min mamma har blivit hjälpt och min son har blivit hjälpt, säger hon.
© Helena Viita
19-06-2001
NSD
Inga kommentarer ännu.